Drömhästen?

Sommar 2011. Saknar dej, min vän.

Jag har som sagt tänkt en del på det här med egen häst. Och vad vill jag ha för häst igentligen? Vad vill jag med mitt hästande? Vad är det jag trivs bäst med?

Med Natta var ridningen aldrig det viktigaste. Hon hjälpte mej att få tillbaka självförtroendet, lärde mej att alla hästar har något att lära en, att man behöver rejält med skinn på näsan mellan varven, men framför allt en massa praktisk kunskap som jag inte hade innan. Utan Natta hade jag aldrig känt att jag tycker att jag kan tillräckligt för att börja ha en egen häst. Med Natta var det hela pysslandet, att ha ansvar för en häst och få bara vara som var det jag tyckte mest om. Ridningen var mer som en trevlig bonus. Eftersom Natta ändå var ganska gammal när jag började sköta henne och såpass utan kondis i början så var det ingen av oss som tyckte att vi behövde nånting mer än mysiga turer i terräng. Verkligen inget fel med det heller!

Med min häst vill jag verkligen känna att jag har den biten på plats. Det där att bara kunna vara och njuta av tillvaron med häst. Dessutom har jag med åren blivit mer intresserad av det här med att jobba hästen från marken, tack vare flera kompisar som håller på med det. Lite NH-tänk helt enkelt. Jag tänker knappast hålla på bara med NH, men jag har märkt att man får en helt annan connection med hästen, och det är verkligen nånting jag vill satsa på. Att kunna variera sig lite och plocka de där bra bitarna från olika sidor av hästhanterandet! Att varva lite med vanlig ridning men gärna ändå kunna hoppa upp barbacka på hästen och rida i repgrimma. Det är härligt!

Closseau, en halvblodsvalack som jag fastnat lite
extra för vid Umeå ryttarförening

Fast å andra sidan känner jag nu att jag gärna satsar lite mer på ridningen. Jag vill bli bättre på att rida, känna att jag hittar hur bitarna så småningom faller på plats. Har också blivit mer dressyrintresserad med tiden. Hoppning är ju också kul förstås. Och vad är det för häst jag borde ha då, en som man kan satsa lite mer med och kanske kunna tävla lite med också? Har lite fastnat för halvblod nu också när jag blivit mer van med att rida dem!

Här är min "önskelista", hur jag vill att min häst ska vara:
- ett sto eller en valack
- från ca 145 cm och uppåt i mankhöjd
- lugn, snäll, trygg och trafiksäker
- gärna en bra utbildad häst som jag kan lära mej mer av
- ras eller ålder är inte så noga.
- inte alltför dyr heller..

Slutarbeten och liknande

Bild lånad från google.

Har haft lite annat att tänka på och göra de senaste dagarna så jag har inte riktigt haft tid att sätta mig ner i lugn och ro och uppdatera bloggen.

Jag har precis börjat med mitt slutarbete tillsammans med en klasskompis, och temat för vårt slutarbete är hästar och ridterapi för personer med psykisk ohälsa. Jag vet ju själv hur bra jag mår och hur avstressande/avkopplande jag tycker att det är att få komma till stallet och få pyssla med hästarna. Visst är ridningen också en viktig del, men bara att få vara nära en häst gör mig på bra humör.

Hästnörd som jag är har jag ju tänkt på att få skriva om hästar i någon variant när slutarbetet kom, ända sedan jag började utbildningen. Som tur är skriver jag tillsammans med en klasskompis som också tycker om djur och hästar, inte kanske lika mycket som jag, men ändå. Förstås innebär ju det här att man kommer att sitta en hel del framför datorn och skriva, så vi får se hur mycket jag känner för/hinner skriva i bloggen utanför den tiden. Men ideer finns, och jag sitter och knåpar på lite ett som annat trevligt inlägg nu som då.

Måste säga att det är ganska trevligt att leta material och vetenskapliga artiklar när temat är häst.. :) Jag har själv funderat på att utbilda mej inom ridterapi senare, behöver bara jobba ett tag inom ergoterapiområdet och jobba med finskan för att klara av utbildningen vid Ypäjä. Drömma kan man alltid! :)

Clinic med Jens Fredricsson 19/11

Kommer så småningom att knåpa ihop ett inlägg om Natta, men det kräver en del tankeverksamhet så det kommer inte riktigt ännu. Tänkte istället dela med mig av tisdagens hästprojekt.

Nånting som är bra med att studera i Sverige är ju helt klart det här med hästarna. Tyvärr Finland, ni är så efter Sverige när det gäller hästar och ridning. I tisdags fick jag tillfälle tillsammans med gänget från Arkum att få gå på en clinic med en av Sveriges landslagsryttare i hoppning, nämligen Jens Fredricsson. Det har sina fördelar att sitta med i styrelsen så man har koll på vad som händer! :)

Hittade en länk om vad kvällen gick ut på med lite googlande.. Klicka här.

Överlag tyckte jag att Jens Fredricsson hade väldigt bra funderingar och syn på hästarna. Mellan varven kunde han vara ganska hård och rak på sak, men han var duktig att visa och berätta om sig själv. Riktigt inspirerande! Förstås kan man inte vara med i Sveriges hopplandslag om man inte vet vad man sysslar med.. Jag tycker om när duktiga hästmänniskor berättar och visar hur de brukar göra, det får åtminstone mej att bli inspirerad och vilja bli bättre på häst själv!

Tänkte inte gå in så mycket på exakt vad som blev sagt under de här timmarna, men jag har plockat ut lite godbitar från mina anteckningar, eller saker som jag själv tyckte var bra.

- Våga drömma och våga stå för dina drömmar. Berätta om dina drömmar för andra. Annars stannar de kvar i ditt huvud och då blir drömmarna till ingenting. Ha respekt för andras mål och drömmar.
- Våga satsa, våga fråga andra, bygg nätverk och våga hjälpa andra då det behövs!
- Inget är omöjligt, allt handlar bara om hur mycket man är beredd att satsa.
- Var motiverad och vilja ta in kunskap, då gör man det också.
- Ha respekt för andra och den kunskap som de sitter på. Ta tillfälle och lär dig av dem.
- Förstå hästens mekanik och hästens eget temperament. Jobba med hästen och inte mot den.
- En avslappnad ryttare ger en avslappnad häst. Låt sedan hästen göra jobbet.
- En otrygg häst letar faror, är människan ledare får den hästens förtroende och då blir hästen lugn. Tänk på hur du använder ditt kroppsspråk när du hanterar hästen. Hästen går inte att lura!
- Tvinga dig aldrig att göra något du inte vill eller känner dig trygg med.

Har fler andra, mer konkreta ridtips, men de sparar jag till ett senare tillfälle. Har också filmat lite korta snuttar som jag ska försöka få upp på bloggen så småningom.

Om mej.

En stycken Moa på Baker Street tunnelbanestation i London, juni 2012

Jag är då Moa, decemberbarn av årsmodell -90 och österbottnisk finlandssvensk. I skrivande stund alltså nästan 23 år. Studerar till ergoterapeut vid universitetet i Umeå, för tillfället inne på sista slutrakan av studierna, blir klar till sommaren.

Mitt största intresse här i livet är hästar och ridning. Utöver detta så tycker jag om att vara tillsammans med min familj och mina vänner, läsa, se på film, lyssna på musik,  fota, resa med mera..

Jag har alltid varit en stor djurvän och hästintresserad har jag varit så länge jag kan minnas. Kommer ihåg att jag som liten fick följa med till stallet då mamma ännu red. Tjatade länge på att få börja rida själv eftersom mina två äldsta systrar red, och när jag var 7 år och hade börjat skolan så fick jag börja rida. Ungefär lika länge har drömmen om en egen häst funnits med.

Mitt hästeri bestod under många år av ridlektion en gång i veckan och ridläger på somrarna. Då kan man väl säga att jag lärde mig grunderna men inte mycket mer. När jag precis hade fyllt 14 var mitt självförtroende och ridningen inte riktigt på topp, jag tyckte inte att jag kom framåt i ridningen och föll av en häst på ridskolan vid flera tillfällen. Då blev jag rädd och ville inte rida lektion längre, jag tog en paus för att fundera vad jag ville med min ridning.

Sommaren 2005, efter ett halvårs hästpaus kom vändningen. Tillsammans med en kompis åkte jag på fjordingridläger, för nu ville jag komma igång med hästarna igen. Tack vare snälla, trygga och lugna hästar kände jag att jag ville fortsätta, och självförtroendet kom tillbaka igen. När ridlägret var slut visste jag att utan hästar kan man inte vara, men hur skulle jag fortsätta?

Som av en slump, i augusti 2005 löste sig allt på det bästa sätt som det bara kunnat. Hittade en annons i tidningen "medryttare till ponny sökes", och hästen visade sig finnas i grannbyn ett par kilometer bort. Hästen ifråga var då 19-åriga New Forest-stoet Natalie, eller "Natta". Jag tog kontakt med ägaren, åkte och kollade på Natta för att sen provrida ett par dagar senare. Sedan blev jag medryttare till Natta och åren rullade bara på med ridning, hästpyssel, stallstillvaro och nya och gamla bekantskaper kom med på köpet. En mer utförlig berättelse om Natta kommer i ett eget inlägg senare..

Natta, sommaren 2011

Högstadiet, gymnasiet och ett mellanår kom och gick. Tillsammans med Natta förståss, jag var i stallet så mycket jag bara hann. Så småningom började jag också rida lektion igen. Hösten 2011 kom det oundvikliga emot, flytta hemifrån för att studera på universitetet. Natta var vid detta tillfälle 25 år och foderhäst hos min kompis som sällskap till hennes nyinförskaffade finnhästvalack Vihmori, eller Mortti som han kallades. Med att flytta hemifrån, och utomlands till på köpet, blev kontakten med hästar mindre, men jag såg till att hinna hälsa på Natta varje gång jag var hemma.

Hösten 2012 tog jag tag i saken och började rida vid Umeå ryttarförening tillsammans med studentföreningen Arkum. Hittade snabbt min plats i gänget där och trivdes bra med stallet, ridläraren och framför allt hästarna!

Vid nyår 2013 vandrade Nattas hjärtevän Mortti iväg till de evigt gröna ängarna då han inte mådde bra längre, och Natta fick flytta tillbaka till grannstallet där hon bott tidigare. Sakta men säkert under våren kom Nattas ålder ikapp henne. Under sommaren 2013 insåg vi alla att det som vi inte velat tänka på började bli aktuellt, Natta blev allt sämre i formen. 22 augusti somnade Natta in och betar nu tillsammans med Mortti på de evigt gröna ängarna.

För tillfället är detta min hästhistoria. Just nu består mitt hästliv av ridlektioner när jag är i Umeå och med att hjälpa till min kompis med hennes hästar när jag är hemma. Jag hoppas på att kunna hitta en egen häst till sommaren som jag kan fortsätta historien tillsammans med..

Välkommen till min nya blogg. Jag har tänkt på att skaffa en blogg helt med tema häst nu ett tag. Namnet på bloggen är jag speciellt nöjd med - equus vitae betyder ett hästliv på latin.

Här i bloggen har jag då tänkt att jag ska skriva om min vardag med hästar, och så småningom, mot våren och sommaren mitt letande efter min egen häst, för att då fortsätta med vardagen med den hästen.. Storslagna planer här, eller hur?

Nu i början ska jag försöka få någon ordning på bloggen, få den att se ut som jag vill samt ta er med på en "walk down memory lane", för att så småningom komma fram till hur det ser ut just nu. Hoppas att denna blogg ska bli rolig att läsa, jag tycker den ska bli kul att skriva!

Har tänkt fixa ihop ett litet inlägg om mig själv så småningom, och sen får vi se vad som dyker upp!

Until next time.

Min stora ponnykärlek Natta, hoppas du har det bra i hästhimlen!