Info om mig.

En stycken Moa på Baker Street tunnelbanestation i London, juni 2012

Jag är då Moa, decemberbarn av årsmodell -90 och österbottnisk finlandssvensk. Våren 2014 blev jag klar med mina studier i Umeå efter 3 år där, så nu kan jag kalla mig för ergoterapeut. Jag har sedan september 2014 jobbat som personlig assistent, nånting som jag trivs jättebra med!

Mitt största intresse här i livet är hästar och ridning. Utöver detta så tycker jag om att vara tillsammans med min familj och mina vänner, läsa, se på film, lyssna på musik,  fota, resa med mera..

Jag har alltid varit en stor djurvän och hästintresserad har jag varit så länge jag kan minnas. Kommer ihåg att jag som liten fick följa med till stallet då mamma ännu red. Tjatade länge på att få börja rida själv eftersom mina två äldsta systrar red, och när jag var 7 år och hade börjat skolan så fick jag börja rida. Ungefär lika länge har drömmen om en egen häst funnits med.

Mitt hästeri bestod under många år av ridlektion en gång i veckan och ridläger på somrarna. Då kan man väl säga att jag lärde mig grunderna men inte mycket mer. När jag precis hade fyllt 14 var mitt självförtroende och ridningen inte riktigt på topp, jag tyckte inte att jag kom framåt i ridningen och föll av en häst på ridskolan vid flera tillfällen. Då blev jag rädd och ville inte rida lektion längre, jag tog en paus för att fundera vad jag ville med min ridning.

Sommaren 2005, efter ett halvårs hästpaus kom vändningen. Tillsammans med en kompis åkte jag på fjordingridläger, för nu ville jag komma igång med hästarna igen. Tack vare snälla, trygga och lugna hästar kände jag att jag ville fortsätta, och självförtroendet kom tillbaka igen. När ridlägret var slut visste jag att utan hästar kan man inte vara, men hur skulle jag fortsätta?

Som av en slump, i augusti 2005 löste sig allt på det bästa sätt som det bara kunnat. Hittade en annons i tidningen "medryttare till ponny sökes", och hästen visade sig finnas i grannbyn ett par kilometer bort. Hästen ifråga var då 19-åriga New Forest-stoet Natalie, eller "Natta". Jag tog kontakt med ägaren, åkte och kollade på Natta för att sen provrida ett par dagar senare. Sedan blev jag medryttare till Natta och åren rullade bara på med ridning, hästpyssel, stallstillvaro och nya och gamla bekantskaper kom med på köpet. En mer utförlig berättelse om Natta finns att läsa under rubriken "Hästar i mitt hjärta: Natalie".

Natta sommaren 2011

Högstadiet, gymnasiet och ett mellanår kom och gick. Tillsammans med Natta förståss, jag var i stallet så mycket jag bara hann. Så småningom började jag också rida lektion igen. Hösten 2011 kom det oundvikliga emot, flytta hemifrån för att studera på universitetet. Natta var vid detta tillfälle 25 år och foderhäst hos min kompis som sällskap till hennes nyinförskaffade finnhästvalack Vihmori, eller Mortti som han kallades. Med att flytta hemifrån, och utomlands till på köpet, blev kontakten med hästar mindre, men jag såg till att hinna hälsa på Natta varje gång jag var hemma.

Hösten 2012 tog jag tag i saken och började rida vid Umeå ryttarförening tillsammans med studentföreningen Arkum. Hittade snabbt min plats i gänget där och trivdes bra med stallet, ridläraren och framför allt hästarna! Ett superhärligt gäng hästtjejer som jag hoppas att jag kommer få träffa igen.

Vid nyår 2013 vandrade Nattas hjärtevän Mortti iväg till de evigt gröna ängarna då han inte mådde bra längre, och Natta fick flytta tillbaka till grannstallet där hon bott tidigare. Sakta men säkert under våren kom Nattas ålder ikapp henne. Under sommaren 2013 insåg vi alla att det som vi inte velat tänka på började bli aktuellt, Natta blev allt sämre i formen. 22 augusti somnade Natta in och betar nu tillsammans med Mortti på de evigt gröna ängarna.

När jag blev klar med min ergoterapeututbildning och flyttade hem igen hade jag tänkt att nu är det dags att skaffa en egen häst! Var faktiskt iväg och tittade på ett par stycken, hittade en som jag tror hade varit en riktigt bra häst åt mig också. Det föll bara på att mina arbetsplaner inte gick som jag hade trott och tyvärr går det inte ihop rent ekonomiskt att vara arbetslös och ha häst. Så jag fick låta den hästen fara och vänta lite. Under sommaren 2014 började jag istället hjälpa till att rida lite på en bekants häst i Jeppo, halvblodet Brazilia. I slutet på sommaren blev jag igen medryttare på en finnhäst och ett halvblod i Staraby. Trivdes jättebra med att rida finnhästfarbrorn Joppe och få vara ute tillsammans med ägaren som red halvblodstanten Menta.

Tyvärr blev Joppe sparkad i hagen av Menta i november 2014 och han blev så skadad att han fick avlivas. Fortsatte att rida Menta istället under hösten och våren. I slutet av april 2015 köpte jag min allra första egna häst, litauiska halvblodsvalacken Kolumbas, eller Linus som han fick heta istället.