Nyårsafton

Diva & Alma, mina hästkompisar på hemmaplan

Då var det nyårsafton igen en gång och 2013 börjar ta slut. Jag tycker alltid att det är lite intressant att tänka tillbaka på året, plus spännande med ett helt nytt år framför sig. Själva nyårsafton kan jag väl inte säga att det är nånting speciellt med längre. Det var nånting annat när man var liten, för då fick man ju vara uppe ända till klockan 12 - det fick man aldrig annars..
I år har jag inte heller några planer, precis som förra året och nyåret före det. Kommer bara att vara hemma med mamma & pappa, äta lite god mat och se på tv. Ifjol var alla kompisar upptagna med annat kändes det som, och året före var det lite mycket extra på gång när vi var mitt i flyttandet till stan och fammo var sjuk.

För att tänka tillbaka på 2013 - hur har det här året varit då? Den bästa saken på året var nog att Joar föddes, häftigt att bli moster. Jag har träffat lite nya människor men också blivit utan både katt och favorithäst nummer ett. Så om man ska väga upp allt så tycker jag ändå att 2012 var bättre än 2013. Jag hoppas att 2014 blir ännu bättre.

Vad hoppas jag på av 2014 då? Först och främst - jag kommer äntligen att bli klar med skolan. Just nu är det 5 månader kvar och jag hoppas att våren kommer att gå snabbt. På hästfronten kommer jag att få vara med och ordna en stor tävling då Studentryttar-SM kommer att hållas i Umeå i början på maj. Det ser jag fram emot, jag tror att det kommer att bli jättekul! På hemmaplan kommer jag att fortsätta hjälpa Bina med Diva & Alma, och jag hoppas att vi har en fin hästvår och hästsommar att se fram emot. Men framför allt hoppas jag att 2014 kommer att bli det året när jag äntligen hittar en ny häst, en häst som är bara min egen.

Sen får vi väl se vad som händer annat under det kommande året.. Hade ju varit trevligt med att hitta ett bra och roligt jobb åtminstone!

En stycken pålle ritad av mej 2012

Då var julen över för den här gången. Jag har mest passat på att ta det riktigt lugnt och bara varva ner lite. Fast nu börjar det kännas som att jag faktiskt borde börja göra nånting.

Jag vill passa på att tacka så otroligt mycket för alla fina kommentarer jag fått angående inlägget om Natta. Det värmer ända in i själen och jag hoppas att det jag ville ha sagt kom fram.

Just nu sitter jag och tar det lite lugnt efter att ha jobbat lite med slutarbetet. Om en månad ska det vara klart, och det tror jag nog att vi kommer att lyckas med. Vi vet ju vad vi vill ha sagt, men det gäller ju bara att få ner det också..

Har också suttit och funderat angående mitt hästskaffande (surprise, surprise..) och inte är det lätt minsann. Men det lutar nog ändå åt att det är en New Forest jag vill ha. Det är ju ändå min absoluta favoritras - så why not? Man kan ha en stor ponny fast man är vuxen tycker jag. Har faktiskt spanat in en ponny till salu nu igen som låter väldigt trevlig.. Vi får se vad det blir till. Så småningom kanske man kan börja söka häst nu. Faktiskt på riktigt helt seriöst söka häst. Nedräkningen har börjat.

Historien om Natta

Natta, juli 2013
Fotad av Lola

Här kommer då historien om Natta, den häst som jag har lärt mej absolut mest av, och den häst som jag alltid kommer att jämföra alla andra med..

Natta, eller Natalie som hon hette, föddes 22 maj 1986 i Katternö. Hon var en New Forestponny; pappa var Papillon, mamma Natasha II och morfar Merrie Marshall. För de personer som är lika stamtavle-nördiga som jag när det gäller hästar så finns här en länk till hennes stam: Natta på sukuposti.

Det kan ju vara lite intressant att veta mer om Nattas släkt. Hennes pappa Papillon var född 1974 i Sverige, godkänd hingst i både Sverige och Finland. Han importerades till Finland 1983 och var en mycket duktig dressyrhäst. Papillon hade vinster och placeringar i dressyr på nationell nivå, och tävlade dessutom i Finska mästerskapen i dressyr! Papillon dog 1993 och fick 103 föl.

Nattas mamma Natasha II var född i Sverige 1975, och kom till Finland 1984. Natasha kallades också för Natta, och dog i början av 2005 - hon blev alltså hela 30 år gammal!

Natta hade också en helsyster, Nadja-Na. Hon var född 1988 och dog sommaren 2012. Natta fick tyvärr inga föl, men systern Nadja fick 3 st föl, hade varit fint att få ha ett av dem..

För att fortsätta med Nattas historia - som åring blev hon såld till Annika, som var ägare till Natta resten av Nattas liv. Jag har fått berättat för mej att Natta var ganska så busig, till och med besvärlig som unghäst. Hon hittade på en hel del bus och var en riktig Mulle-ponny! Så småningom lugnade hon ner sig, även om hon kunde syssla med lite ett som annat mellan varven.. På somrarna var Natta ofta utlånad ett tag, så det är många som fått ha henne som sommarhäst och fått ha glädje av henne!

Sommaren 2005 kom då 14-åriga jag in i bilden. Natta var då 19 år gammal, och hade precis flyttat tillbaka till Katternö efter att ha bott i Purmo ett tag. Tillsammans med Natta hade också Rosie flyttat till Katternö, hon var också en New Forest. En av de första sakerna Natta och Rosie gjorde var att rymma ur hagen mitt i natten och galoppera iväg över järnvägen för att hälsa på hingsten Zimon en bit därifrån.. Jag fick reda på att Annika sökte medryttare till Natta i samma veva via en tidningsannons, och hälsade på Natta första gången ett par dagar senare. Sedan blev det provridning, jag tyckte om Natta och blev då en av hennes medryttare! Jag kunde inte speciellt mycket i början, men red ändå bara i terräng tillsammans med Annika hela första året - vilket var riktigt trevligt! Natta kunde nämligen vara riktigt sur och besvärlig när man skötte henne, och speciellt när man skulle sadla.. Det här var nånting som blev betydligt bättre med åren!

Omkring jul 2005 blev också min bästa kompis Lola medryttare på Natta. Hon hade börjat följa med mej till stallet och sköta om Natta ofta, så det var lika bra att hon också fick bli medryttare rent officiellt! :)

En av mina första bilder på Natta, 18 september 2005. Då hade jag varit medryttare i lite mindre än en månad.

Sen rullade det på! När jag skött Natta i ett år började jag och Lola sköta och rida Natta helt själva. Oftast var det bara vi två, men ibland tog vi turer tillsammans med Annika också. Terrängen i omgivningarna kring Kassa blev ordentligt utforskade, tror inte det finns många vägar, stigar och andra ställen man bara kan rida på där som vi inte har prövat! Vi var flera som hjälptes åt med Natta, det fanns andra medryttare i bilden, fast det kom och gick lite folk där i början innan vårt stallsgäng bildades. Jag och Lola skötte och red Natta ca 3-4 dagar i veckan under den här tiden, det var fantastiskt kul! Förstås fanns det tillfällen när det inte gick så bra, i början när man var ovan och Natta busade/testade en hände det sig att man var arg eller till och med ledsen när man for hem från stallet! Men vi gav oss bara sjutton på att det skulle ordna sig, och det gjorde det också bara man hade tålamod och inte gav upp. Nattas testperioder höll inte i sig speciellt länge. Man behövde bara vara minst lika envis som hon var!

Juni 2006

En annan kul erfarenhet vi fick tillsammans med Natta var att vi fick låna hem henne till Östensö ett par veckor totalt både sommaren 2007 och 2008. Natta fick bo hos Lola då våra pappor spikat ihop en box i ett av deras uthus, och en liten hage fixade vi ihop på en del av gården. Riktigt mysigt att få prova på att ha egen häst ett tag. Natta visade sig kanske inte riktigt från sin bästa sida alla gånger, första gången vi skulle ut och rida var hon så full av energi och upp i varv att det inte blev till nånting. Arga och ledsna ringde vi till Annika som kom ut och hjälpte oss iväg den första turen, och efter det gick det bättre. Ibland strejkade Natta förstås när vi skulle iväg till något ställe, men i det stora hela hade vi riktigt trevligt de där veckorna. Mina syskon, mamma och Lolas pappa provade också på att få rida Natta litegrann under tiden.

Natta i Östensö 2007

Östensö 2007

Våren 2008 fick Natta en ny medryttare, nämligen Sari. Tillsammans med mej, Lola och Annika blev vi så småningom "team Natta". Alla vi fyra hängde ihop till slutet. I början var det jag & Lola och Annika & Sari som var "ridgängen", då vi delade på dagarna. Så småningom började vi blanda ihop oss allihopa lite mer, och det är nog det allra bästa med att ha skött Natta - jag fick fantastiskt fina vänner på köpet. Det är nånting som jag hoppas kommer att hålla i sig när vi fortsätter med nya hästar. Jag vill ha samma känsla som vi hade tillsammans med Natta. Bara glädjen i att få hålla på med nånting alla tycker är så fantastiskt kul!

Hela gänget samlat en sista gång, 19.8.2013

Vad har vi då ytterligare sysslat med med denna pålle under årens lopp? Ett litet sammandrag..

• Vi har kört henne, när vi fick ett infall över att Natta faktiskt blev körd under tiden hon bodde i Purmo. Sagt och gjort, vi lånade sele och kärra och satte igång. Det tyckte Natta om, det var säkert en trevlig omväxling från ridningen. Det var en period där vi körde mycket, för att passa på när vi hade kärran lånad. Under den tiden kom jag fram till att jag vill ha en inkörd häst senare.. Bara för att det är så kul!
• Natta har nästan varenda vinter varit vår tolkningshäst. Det här med miniskidor är inte riktigt lätt. Natta skötte sig perfekt. Nån vinter senare kom vi på att slalomskidor är betydligt stabilare för den som åker. Oftast höll vi oss till skritt eller lite trav, men jag ska nog erkänna att vi spurtat iväg i galopp också.. Då var det jag som satt på hästen.. :)
• Lekt Mulle på prärien och galopperat iväg i full fart på åkrarna. Natta tyckte framför allt att stubbåkrar var till för att gasa på! Hur kul som helst, man fick bara vara beredd på rivstarter när man svängde och galopperade hemåt! Plus hoppat lite diken som råkat dyka upp längs vägen..

Jag och Natta hoppar dike, september 2008

• Försökt vara lite seriösa och ridit lektioner och försökt satsa lite mer på att få Natta att gå ordentligt. Natta kunde mer än man trodde, vi tror att hon hade kunnat bli en riktigt duktig dressyrhäst om man hade satsat lite mer på det.
• Galopperat i månskenet längs vintriga vägar, långturer lite hit och dit..

Sommar 2008

• Ridit barbacka i mängd och massor. Speciellt på vintern för att det var varmare, men den sista tiden Natta reds var det oftast barbacka för att hennes sadel inte längre passade så bra. Riktigt bra balansträning, men Natta var riktigt skön att sitta barbacka på.
• Några tävlingar hann vi också med. Ett par starter i hoppning på några klubbtävlingar och Sari startade i några klubbdressyrer också.

Hopptävling vid Cederbloms september 2008

Resultatet blev 3 felfria rundor!

• Match shower. Natta var med i två stycken om jag kommer ihåg rätt. Hon skötte sig fint då också. Hon fick helt bra kommentarer kommer jag också ihåg.. Jag hade gärna också haft med henne på nån New Forest-utställning, tillfällen fanns men det blev inte av, tyvärr.
• En massa sköna terrängturer, speciellt de när vi var ute barbacka och bara red i repgrimma. Helt otroligt igentligen att det inte behövs mer för att få hästen att samarbeta. En riktig tankeväckare för min del, och verkligen nånting jag tar med mig.
• Pysslat och mixtrat med ett och annat hästrelaterat, bara för att det varit roligt, och bara för att kolla om man kunde göra lite ett och annat.. Ligga och sova på hästryggen till exempel.

Sakta men säkert blev Natta Essebo, jag och Lola fick mer att göra i skolan och Sari ville gärna prova på att ha Natta hemma. Sommaren 2008 och 2009 var Natta där ett tag, och 2010 bodde Natta i Esse nästan hela sommaren. Efter det flyttade Natta hem till Katternö ett sista varv, för att i februari 2011 flytta tillbaka till Esse igen. Vi fortsatte på samma sätt som tidigare, men med kanske lite mindre ridning och mer annat hästpyssel eftersom Natta ändå började bli lite äldre här.

I slutet på augusti 2011 flyttade Finnhästen Vihmori, eller Mortti, till Saris - och Natta fick en ny kompis. Natta och Mortti blev kompisar ganska med det samma, även om Mortti nog var lite under toffeln när Natta fick som hon ville. De trivdes så bra tillsammans och när vi alla lärt känna Mortti lite bättre hade vi många fina stunder och ridturer tillsammans! Tyvärr var vi väldigt dåliga på att fota båda hästarna tillsammans under den här tiden, eller bara fota mer över huvudtaget.. Det hade varit roligt att ha mer bilder på båda hästarna tillsammans!

Mortti & Natta, oktober 2012

Kultapari

När Mortti flyttade till Esse så red vi Natta allt mindre, Natta fick bli mer pensionär och sällskapshäst på våra turer. Mortti blev mera den häst som alla turades om att rida på. Den sista gången jag red Natta var strax efter nyår 2012, vi hade precis flyttat från Östensö till Jakobstad, min fammo hade just dött och allt var väl inte riktigt sådär på topp när det gällde humöret. Jag och Sari tog ut hästarna på en ridtur i månskenet, barbacka och i bara repgrimma. Vädret var helt fantastiskt, lagom kallt, mycket snö och skönt. Ingen av oss sa speciellt mycket, hästarna var glada och pigga, och det var bara så skönt att få komma sig ut och tänka på nånting helt annat. Bara få vara och njuta av tillvaron. Det var precis det jag behövde just då. Den sista ridturen på Natta blev en av de bästa.

Resten av 2012 var ett helt trevligt hästår ändå. Sommaren var fylld av en massa roliga hästögonblick, Natta och Mortti hittade på lite ett som annat, bland annat en barbackatur när jag och Sari upptäckte att Mortti var väldigt rädd för kossor.. Tyvärr är det ju så att allt bra inte får fortsätta för evigt.. Det blev höst och vinter 2012. Så småningom märktes det att allt inte var som det skulle vara med Mortti, och för hans och alla andras bästa så fick han galoppera iväg på de evigt gröna ängarna den 4 januari 2013.

Sista bilden på Natta & Mortti, 29.12.2012

När Mortti försvann var det som att droppen rann över för Natta. I alla år vi skött henne hade hon alltid varit frisk och i jättebra skick för sin ålder, vilket vi fick höra t.om. av veterinären sommaren 2012. Under våren 2013 så blev Natta sakta men säkert sämre. Åldern kom ikapp henne helt enkelt. Under våren märktes det bara genom att Natta inte orkade med några längre promenader mera, och så småningom började hon tappa muskler. Vi pysslade ändå med henne så mycket vi hann och försökte hålla igång henne i den mån det gick. Men Natta verkade ändå vara ganska nöjd med att bara gå i hagen med de andra hästarna.

När det blev sommar igen och jag kom hem från Umeå för sommarlovet förstod jag ganska snabbt att nånting inte var som det skulle vara med Natta. Hon hade nog fällt päls under våren, men hon fick ändå inte riktigt nån sommarpäls heller. Hon hade istället någon slags lång, konstig halvsträv päls och hon hade tungt att vara när det var så varmt ute. Natta stod oftast bara still i hagen i vindskyddet. Efter att hon slapp pälsen när hon blev klippt blev det bättre och mellan varven var hon sig ganska lik ändå, oftast glad och njöt av att få allas uppmärksamhet!

Kortklippt Natta, juli 2013

Det blev många allvarliga snack och telefonsamtal fram och tillbaka under den sommaren. Innerst inne förstod vi nog allihopa att det började bli dags för Natta att vandra vidare. Ingen av oss ville riktigt tänka på det, utan man sköt det ifrån sig och försökte bara göra tillvaron bättre för Natta så bra som vi kunde. I slutet av juli fick jag ett telefonsamtal av Annika som jag ändå hade väntat på - att det nog var dags för Natta att somna in. Det krävdes ändå en hel del planering och bearbetning för alla, men så småningom blev det bestämt att Natta skulle fara i slutet av augusti, så att alla som ville skulle hinna vara med och säga hejdå åt henne. Den 19 augusti samlades jag, Sari, Lola, Annika och Annikas syster Sofia för att fota Natta tillsammans en sista gång.

19 augusti 2013

21 augusti 2013 var jag, Lola och Sari med Natta en sista kväll. Skötte Natta, gjorde henne fin. Pratade om allt roligt vi haft med Natta. Hade saftkalas och skrattade åt Nattas bus, kexburken blev tömd av en hungrig häst.. Vi försökte bara förstå att nu var det slut på alla våra fina år. Bara satt och tittade på Natta och försökte övertala oss själva att det som var bestämt nog var det rätta ändå. Och det där med att säga hejdå åt en älskad vän var verkligen inte rätt. Jag stannade lite extra länge, bara för att jag inte ville att ögonblicket skulle ta slut. Men att sen besluta sig för att det var dags att fara hem igen, att gå in i hagen, krama Natta en sista gång och säga hur mycket jag tyckte om henne, att hon ska vänta på mej.. Tårarna började rinna där i hagen under tiden jag kramade Natta. Jag grät hela vägen hem i bilen och fortsatte när jag kom hem. Det sista minnet jag har av Natta är att hon går i hagen, nöjd och glad. Äter gräs och kliar Amadeus. Ett fint minne och jag är ändå glad att hon fick sluta medan hon ännu var helt okej, innan hon blev riktigt dålig.

Min allra sista bild på Natta.

Morgonen 22 augusti var hemsk. Jag skulle jobba, visste att Natta skulle dö där en åtta-tiden nångång. Gick och tittade på klockan hela tiden. Jag hade precis hunnit till jobbet när jag fick meddelandet av Sari - Natta är borta, allt gick bra. En och en halv timme senare kommer meddelandet om att Natta är begraven hemma i Katternö i sin hage. Jag for dit på kvällen, lade ett ljus och en ros på graven. Kändes konstigt men ändå ganska skönt att äntligen var det över, inget att behöva oroa sig för. Natta är tillbaka på Kassa, nästan på samma ställe där jag såg henne för första gången. De åtta åren började och slutade på samma plats, nästan på samma datum. Cirkeln är sluten.

Nattas grav, 22.8.2013

Natta hade alltid lite speciella saker för sig. En av de saker jag minns bäst är när hon fortfarande stod vid Kassa, när man gick ut för att hämta in henne från hagen. Om man var för långsam på vintern kunde hon komma in själv, men då fick man gå och hämta grimman och grimskaftet från hagen efteråt. Ganska ofta stod hon vid grinden och väntade, och hälsade på en med ett djupt gnägg. Ibland gick hon och betade långt bort i hagen. Då behövde man bara ropa "Nattaaa", för att hon skulle lyfta på huvudet, gnägga, dra igång i världens spurtgalopp (ofta med bakutsparkar), galoppera i full fräs till grinden och sen tvärnita för att se glad och gosig ut. Sen var det bara att hålla fram grimman, Natta stoppade snällt ner huvudet och så gick man in.

På något sätt hoppas jag att Natta väntar på mej nånstans, för att jag nångång ska få träffa henne igen. Få ropa "Nattaa", höra ett gnägg och att hon sen ska komma galopperande emot mej, lika glad som vanligt och vara redo för nya äventyr.

Maj 2009

Ett stort tack till Natta för allt jag har lärt mej och allt roligt vi haft. Tack till Annika för att vi fick chansen att lära känna den fantastiskt härliga personlighet Natta var. Tack till Lola och Sari för bilderna, alla roliga stunder, hjälpen och stödet när saker och ting inte gått som man tänkt, alla fina minnen och påminnelserna över när allt hänt. Snart fortsätter vi med nästa häst!

Hög tankeverksamhet

Mars 2012

Det är hög tankeverksamhet på gång nu. Imorgon är det äntligen dags för jullov för min del, eller nåja, nästan jullov. Tyvärr blir jag väl tvungen att sitta och jobba med slutarbetet lite under de två och en halv veckorna jag är hemma.

Sitter och småknåpar på inlägget om Natta. Det börjar ta sig. Ska börja sammanfatta det senaste 1 ½ året ungefär. Det finns så mycket bra saker att ta upp, man hinner göra så mycket på åtta år. Helt otroligt. Försöker bestämma mig vilka bilder jag vill ha med i inlägget också. Där finns det också så många fina. Man glömmer bort alla fina bilder man har.

Jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att ha fått sitta och jobba med inlägget under en längre tid. Det är en del saker man inte minns när de hände, tur att man har vänner att fråga för att få till det. Jag ska också vara ärlig och säga att det är ganska tungt också att skriva.. Jag trodde att jag hade kommit över den värsta saknaden efter Natta, nu när det ändå har gått nästan 4 månader. Men alla minnen kommer tillbaka, mellan varven jag skrivit har jag suttit och gråtit - bara för att jag saknar henne så otroligt mycket. Jag hoppas så att jag nångång kommer att hitta en häst som hon igen. Helst av allt hade jag velat göra om alla åren med Natta. Hur ska jag kunna känna att jag får en sån connection som jag kände med Natta, men med en annan häst?

Ridlektion och annat

Magic, bilden lånad från URF's hemsida

I torsdags var jag på årets sista ridlektion, fick prova en ny häst den här gången. Hästen jag red heter Magic, en brun halvblodsvalack modell stor! Eller snarare mycket häst.. Kändes som det var mycket häst både framför och bakom sadeln! Helt trevlig att rida, lagom pigg, fast man fick ändå ta i och rida för att få med hela hästen så att säga. Ganska sur i boxen däremot, inte lika mysig som Closseau men ändå en häst som jag gärna rider flera gånger!

Igår var det dessutom min födelsedag! Och nu är det inte heller länge kvar tills det blir jullov. Få se om det blir nån häst i julklapp eller födelsedagspresent i år då? Tror jag har önskat mej en häst i hur många år som helst. Fast det är inte länge kvar innan jag kan börja leta. Borde ta och försöka bestämma vad jag vill ha för häst då också. Det beror väl på vad jag hittar för nånting.

Idag har jag letat julklappar också. På något mystiskt vis hamnade jag in till Hööks ett varv. Tur att man inte har nån häst ännu, det finns allt för mycket bra och praktiska saker där. Men jag köpte ett par nya vinterhandskar (har lyckats få hål på båda mina gamla, nöter sönder ca 1 par i året) och en hovkrats. Hovkratsen för att den kostade typ 50 cent och för att jag aldrig hittar några hovkratsar när jag ska rida. De är alltid spårlöst försvunna och man får söka igenom halva stallet innan man eventuellt hittar en. Så då tänkte jag att jag lika bra kan köpa en. Tror inte jag har kvar några av mina gamla där hemma heller.

Har äntligen kommit mej för att börja skriva inlägget om Natta. Det kommer att bli riktigt långt. Kommer med andra ord att ta ett tag innan det blir klart. Misstänker att det kommer upp nångång under jullovet, eftersom jag gärna vill gräva fram lite gamla bilder att visa upp! Blir roligare då. Har också en hel del filmer på diverse saker och stunder tillsammans med Natta som skulle kunna passa.. Men det är pågång! :)

Bilden här ovanför är en av mina favoritbilder på Natta.. Jag har många, men den här är det nånting speciellt med. För det första finns inte jag, Lola och Natta tillsammans på speciellt många bilder, eftersom en av oss oftast står bakom kameran istället. Natta ser så nöjd och glad ut på bilden. Jag och Lola däremot - inte riktigt lika glada. Orsaken är den - bilden är fotad 19 augusti och vi visste att det här var den sista gången vi alla var tillsammans och tog bilder på Natta. Då var det bestämt att Natta skulle avlivas några dagar senare. Jag vill ändå tänka att Natta nånstans får beta på en fin, grön sommaräng och se lika glad och nöjd ut..

Only know you love her when you let her go..

Idag är det torsdag. Det börjar snart bli jul, och jag börjar faktiskt ha julstämning! Längtar till jullovet så jag får fara hem och ta det lugnt, plus träffa en massa trevliga människor som jag tycker om att vara med.

Eftersom det är torsdag så innebär det att det är ridning, vilket det är för mej de torsdagar som inte skolan ställer till det eller de torsdagar jag är på rymmen och har åkt hem. Idag var jag på plats i stallet för lite ridning, och den här gången var det hoppning på schemat. Jag är expert på att missa hopplektionerna, det här var min första, typ. Om man inte räknar med den gången i våras när vi hade hoppning som avslutning.

Red Closseau idag igen, trivs bra med den hästen och han är riktigt trevlig att hoppa med. Lugn och snäll som vanligt. Sist när jag red var vi så många att jag inte riktigt fick plats med Closseau nånstans, och ridningen blev därefter.. Nåja, idag gick det faktiskt helt bra. Closseau var lika mysig som vanligt, inte så mycket sprutt i början men fick igång honom så småningom. Den hästen kräver att man rider. Speciellt galoppen är lite knepig att få nån riktig takt och flyt i. Sen när vi började hoppa gick det fint, en vägran på allra första hindret, tror han inte var riktigt beredd där. Efter det gick det bra, han var pigg och glad. Som avslutning hoppade vi en bana på 5-6 hinder, höjden var väl ca 60-70 cm skulle jag tro. Closseau hoppade snällt och jag lyckades med galoppombyten på något mystiskt sätt den här gången igen. Jag har ingen aning hur jag gör. Bara styr, trampar i stigbygeln i svängen, känner att hästen studsar till på stället - och hoppsan, han böt galopp. Hur gick det till?

En riktigt trevlig ridlektion idag, med andra ord! :)

Closseau

Ber lite om ursäkt för veckans tystnad. Det har varit en massa annat på gång så jag har inte riktigt hunnit skriva nånting. Skolarbetet tar tyvärr ner lusten att skriva frivilligt när man sitter redan ett par timmar per dag och skriver framför datorn.. Har också passat på att vara hemma och fira lillajul ett snabbisvarv, träffat familjen och kompis plus lite häst på det också.

Jag ska försöka ta och skriva ihop något intressantare inlägg de kommande dagarna, imorgon ska jag rida och det står hoppning på schemat! :) Hur som helst har jag gjort en liten lista på saker att skriva om i bloggen, och jag prickar av den vartefter. Förslag mottages gärna, ifall det finns nånting intressant som önskeinlägg här!

Natta, oktober 2012