 |
Natta, juli 2013
Fotad av Lola |
Här kommer då historien om Natta, den häst som jag har lärt mej absolut
mest av, och den häst som jag alltid kommer att jämföra alla andra med..
Natta, eller Natalie som hon hette, föddes 22 maj 1986 i Katternö. Hon
var en New Forestponny; pappa var Papillon, mamma Natasha II och morfar
Merrie Marshall. För de personer som är lika stamtavle-nördiga när det
gäller hästar så finns här en länk till hennes stam:
Natta på sukuposti.
Det kan ju vara lite intressant att veta mer om Nattas släkt. Hennes
pappa Papillon var född 1974 i Sverige, godkänd hingst i både Sverige
och Finland. Han importerades till Finland 1983 och var en mycket duktig
dressyrhäst. Papillon hade vinster och placeringar i dressyr på
nationell nivå, och tävlade dessutom i Finska mästerskapen i dressyr!
Papillon dog 1993 och fick 103 föl.
Nattas mamma Natasha II var född i Sverige 1975, och kom till Finland
1984. Natasha kallades också för Natta, och dog i början av 2005 - hon
blev alltså hela 30 år gammal!
Natta hade också en helsyster, Nadja-Na. Hon var född 1988 och dog
sommaren 2012. Natta fick tyvärr inga föl, men systern Nadja fick 3 st
föl, hade varit fint att få ha ett av dem..
För att fortsätta med Nattas historia - som åring blev hon såld till
Annika, som var ägare till Natta resten av Nattas liv. Jag har fått
berättat för mej att Natta var ganska så busig, till och med
besvärlig som unghäst. Hon hittade på en hel del bus och var en riktig
Mulle-ponny! Så småningom lugnade hon ner sig, även om hon kunde syssla
med lite ett som annat mellan varven.. På somrarna var Natta ofta
utlånad ett tag, så det är många som fått ha henne som sommarhäst och
fått ha glädje av henne!
Sommaren 2005 kom då 14-åriga jag in i bilden. Natta var då 19 år
gammal, och hade precis flyttat tillbaka till Katternö efter att ha bott
i Purmo ett tag. Tillsammans med Natta hade också Rosie flyttat till
Katternö, hon var också en New Forest. En av de första sakerna Natta och
Rosie gjorde var att rymma ur hagen mitt i natten och galoppera iväg
över järnvägen för att hälsa på hingsten Zimon en bit därifrån.. Jag
fick reda på att Annika sökte medryttare till Natta i samma veva via en
tidningsannons, och hälsade på Natta första gången ett par dagar senare.
Sedan blev det provridning, jag tyckte om Natta och blev då en av
hennes medryttare! Kunde inte speciellt mycket i början, men red ändå
bara i terräng tillsammans med Annika hela första året - vilket var
riktigt trevligt! Natta kunde nämligen vara riktigt sur och besvärlig
när man skötte henne, och speciellt när man skulle sadla.. Det här var
nånting som blev betydligt bättre med åren!
Omkring jul 2005 blev också min bästa kompis Lola medryttare på Natta.
Hon hade börjat följa med mej till stallet och sköta om Natta ofta, så
det var lika bra att hon också fick bli medryttare rent officiellt! :)
 |
| En av mina första bilder på Natta, 18 september 2005. Då hade jag varit medryttare i lite mindre än en månad. |
Sen rullade det på! När jag skött Natta i ett år började jag och Lola
sköta och rida Natta helt själva. Oftast var det bara vi två, men ibland
tog vi turer tillsammans med Annika också. Terrängen i omgivningarna
kring Kassa blev ordentligt utforskade, tror inte det finns många vägar,
stigar och andra ställen man bara kan rida på där som vi inte har
prövat! Vi var flera som hjälptes åt med Natta, det fanns andra
medryttare i bilden, fast det kom och gick lite folk där i början innan
vårt stallsgäng bildades. Jag och Lola skötte och red Natta ca 3-4 dagar
i veckan under den här tiden, det var fantastiskt kul! Förstås fanns
det tillfällen när det inte gick så bra, i början när man var ovan och
Natta busade/testade en hände det sig att man var arg eller till och med
ledsen när man for hem från stallet! Men vi gav oss bara sjutton på att
det skulle ordna sig, och det gjorde det också bara man hade tålamod
och inte gav upp. Nattas testperioder höll inte i sig speciellt länge.
Man behövde bara vara minst lika envis som hon var!
 |
| Juni 2006 |
En annan kul erfarenhet vi fick tillsammans med Natta var att vi fick
låna hem henne till Östensö ett par veckor totalt både sommaren 2007 och
2008. Natta fick bo hos Lola då våra pappor fixat ihop en box i ett av
deras uthus, och en liten hage fixade vi ihop på en del av gården.
Riktigt mysigt att få prova på att ha egen häst ett tag. Natta visade
sig kanske inte riktigt från sin bästa sida alla gånger, första gången
vi skulle ut och rida var hon så full av energi och upp i varv att det
inte blev till nånting. Arga och ledsna ringde vi till Annika som kom ut
och hjälpte oss iväg den första turen, och efter det gick det bättre.
Ibland strejkade Natta förstås när vi skulle iväg till något ställe, men
i det stora hela hade vi riktigt trevligt de där veckorna. Mina syskon,
mamma och Lolas pappa provade också på att få rida Natta litegrann
under tiden.
 |
| Natta i Östensö 2007 |
 |
| Östensö 2007 |
Våren 2008 fick Natta en ny medryttare,
nämligen Sari. Tillsammans med mej, Lola och Annika blev vi så
småningom "team Natta". Alla vi fyra hängde ihop till slutet. I början
var det jag & Lola och Annika & Sari som var "ridgängen", då vi
delade på dagarna. Så småningom började vi blanda ihop oss allihopa lite
mer, och det är nog det allra bästa med att ha skött Natta - jag fick
fantastiskt fina vänner på köpet. Det är nånting som jag hoppas kommer
att hålla i sig när vi fortsätter med nya hästar. Jag vill ha samma
känsla som vi hade tillsammans med Natta. Bara glädjen i att få hålla på
med nånting alla tycker är så fantastiskt kul!
 |
| Hela gänget samlat en sista gång, 19.8.2013 |
Vad har vi då ytterligare sysslat med med denna pålle under årens lopp? Ett litet sammandrag..
- Vi har kört henne, när vi fick ett infall över att Natta faktiskt
blev körd under tiden hon bodde i Purmo. Sagt och gjort, vi lånade sele
och kärra och satte igång. Det tyckte Natta om, det var säkert en
trevlig omväxling från ridningen. Det var en period där vi körde mycket,
för att passa på när vi hade kärran lånad. Under den tiden kom jag fram
till att jag vill ha en inkörd häst senare.. Bara för att det är så
kul!
- Natta har nästan varenda vinter varit vår tolkningshäst. Det här med
miniskidor är inte riktigt lätt. Natta skötte sig perfekt. Nån vinter
senare kom vi på att slalomskidor är betydligt stabilare för den som
åker. Oftast höll vi oss till skritt eller lite trav, men jag ska nog
erkänna att vi spurtat iväg i galopp också.. Då var det jag som satt på
hästen.. :)
- Lekt Mulle på prärien och galopperat iväg i full fart på åkrarna.
Natta tyckte framför allt att stubbåkrar var till för att gasa på! Hur
kul som helst, man fick bara vara beredd på rivstarter när man svängde
håll och galopperade hemåt! Plus hoppat lite diken som råkat dyka upp
längs vägen..
 |
| Jag och Natta hoppar dike, september 2008 |
- Försökt vara lite seriösa och ridit lektioner och försökt satsa lite
mer på att få Natta att gå ordentligt. Natta kunde mer än man trodde,
vi tror att hon hade kunnat bli en riktigt duktig dressyrhäst om man
hade satsat lite mer på det.
- Galopperat i månskenet längs vintriga vägar, långturer lite hit och dit..
 |
| Sommar 2008 |
|
|
- Ridit barbacka i mängd och massor. Speciellt på vintern för att det
var varmare, men den sista tiden Natta reds var det oftast barbacka för
att hennes sadel inte längre passade så bra. Riktigt bra balansträning,
men Natta var riktigt skön att sitta barbacka på.
- Några tävlingar hann vi också med. Ett par starter i hoppning på
några klubbtävlingar och Sari startade i några klubbdressyrer också.
 |
| Hopptävling vid Cederbloms september 2008 |
 |
| Resultatet blev 3 felfria rundor! |
- Match shower. Natta var med i två stycken om jag kommer ihåg rätt.
Hon skötte sig fint då också. Hon fick helt bra kommentarer kommer jag
också ihåg.. Jag hade gärna också haft med henne på nån New
Forest-utställning, tillfällen fanns men det blev inte av, tyvärr.
- En massa sköna terrängturer, speciellt de när vi var ute barbacka
och bara red i repgrimma. Helt otroligt igentligen att det inte behövs
mer för att få hästen att samarbeta. En riktig tankeväckare för min del,
och verkligen nånting jag tar med mig.
- Pysslat och mixtrat med ett och annat hästrelaterat, bara för att
det varit roligt, och bara för att kolla om man kunde göra lite ett och
annat.. Ligga och sova på hästryggen till exempel.
Sakta men säkert blev Natta Essebo, jag och Lola fick mer att göra i
skolan och Sari ville gärna prova på att ha Natta hemma. Sommaren 2008
och 2009 var Natta där ett tag, och 2010 bodde Natta i
Esse nästan hela sommaren. Efter det flyttade Natta hem till Katternö
ett sista varv, för att i februari 2011 flytta tillbaka till Esse igen.
Vi fortsatte på samma sätt som tidigare, men med kanske lite mindre
ridning och mer annat hästpyssel eftersom Natta ändå började bli lite
äldre här.
I slutet på augusti 2011 flyttade Finnhästen Vihmori, eller Mortti, till
Saris - och Natta fick en ny kompis. Natta och Mortti blev kompisar
ganska med det samma, även om Mortti nog var lite under toffeln när
Natta fick som hon ville. De trivdes så bra tillsammans och när vi alla
lärt känna Mortti lite bättre hade vi många fina stunder och ridturer
tillsammans! Tyvärr var vi väldigt dåliga på att fota båda hästarna
tillsammans under den här tiden, eller bara fota mer över huvudtaget..
Det hade varit roligt att ha mer bilder på båda hästarna tillsammans!
 |
| Mortti & Natta, oktober 2012 |
 |
| Kultapari |
När Mortti flyttade till Esse så red vi Natta allt mindre, Natta fick
bli mer pensionär och sällskapshäst på våra turer. Mortti blev mera den
häst som alla turades om att rida på. Den sista gången jag red Natta var
strax efter nyår 2012, vi hade precis flyttat från Östensö till
Jakobstad, min fammo hade just dött och allt var väl inte riktigt sådär
på topp när det gällde humöret. Jag och Sari tog ut hästarna på en
ridtur i månskenet, barbacka och i bara repgrimma. Vädret var helt
fantastiskt, lagom kallt, mycket snö och skönt. Ingen av oss sa
speciellt mycket, hästarna var glada och pigga, och det var bara så
skönt att få komma sig ut och tänka på nånting helt annat. Bara få vara
och njuta av tillvaron. Det var precis det jag behövde just då. Den
sista ridturen på Natta blev en av de bästa.
Resten av 2012 var
ett helt trevligt hästår ändå. Sommaren var fylld av en massa roliga
hästögonblick, Natta och Mortti hittade på lite ett som annat, bland
annat en barbackatur när jag och Sari upptäckte att Mortti var väldigt
rädd för kossor.. Tyvärr är det ju så att allt bra inte får fortsätta
för evigt.. Det blev höst och vinter 2012. Så småningom märktes det att
allt inte var som det skulle vara med Mortti, och för hans och alla
andras bästa så fick han galoppera iväg på de evigt gröna ängarna den 4
januari 2013.
 |
| Sista bilden på Natta & Mortti, 29.12.2012 |
När Mortti försvann var det som att droppen rann över för Natta. I
alla år vi skött henne hade hon alltid varit frisk och i jättebra skick
för sin ålder, vilket vi fick höra t.om. av veterinären sommaren 2012.
Under våren 2013 så blev Natta sakta men säkert sämre. Åldern kom ikapp
henne helt enkelt. Under våren märktes det bara genom att Natta inte
orkade med några längre promenader mera, och så småningom började hon
tappa muskler. Vi pysslade ändå med henne så mycket vi hann och försökte
hålla igång henne i den mån det gick. Men Natta verkade ändå vara
ganska nöjd med att bara gå i hagen med de andra hästarna.
När det blev sommar igen och jag kom hem från Umeå för sommarlovet
förstod jag ganska snabbt att nånting inte var som det skulle vara med
Natta. Hon hade nog fällt päls under våren, men hon fick ändå inte
riktigt nån sommarpäls heller. Hon hade istället någon slags lång,
konstig halvsträv päls och hon hade tungt att vara när det var så varmt
ute. Natta stod oftast bara still i hagen i vindskyddet. Efter att hon
slapp pälsen när hon blev klippt blev det bättre och mellan varven var
hon sig ganska lik ändå, oftast glad och njöt av att få allas
uppmärksamhet!
 |
| Kortklippt Natta, juli 2013 |
Det blev många allvarliga snack och telefonsamtal fram och tillbaka
under den sommaren. Innerst inne förstod vi nog allihopa att det började
bli dags för Natta att vandra vidare. Ingen av oss ville riktigt tänka
på det, utan man sköt det ifrån sig och försökte bara göra tillvaron
bättre för Natta så bra som vi kunde. I slutet av juli fick jag ett
telefonsamtal av Annika som jag ändå hade väntat på - att det nog var
dags för Natta att somna in. Det krävdes ändå en hel del planering och
bearbetning för alla, men så småningom blev det bestämt att Natta skulle
fara i slutet av augusti, så att alla som ville skulle hinna vara med
och säga hejdå åt henne. Den 19 augusti samlades jag, Sari, Lola, Annika
och Annikas syster Sofia för att fota Natta tillsammans en sista gång.
 |
| 19 augusti 2013 |
21 augusti 2013 var jag, Lola och Sari med Natta en sista kväll. Skötte
Natta, gjorde henne fin. Pratade om allt roligt vi haft med Natta. Hade
saftkalas och skrattade åt Nattas bus, kexburken blev tömd av en hungrig
häst.. Vi försökte bara förstå att nu var det slut på alla våra fina
år. Bara satt och tittade på Natta och försökte övertala oss själva att
det som var bestämt nog var det rätta ändå. Och det där med att säga
hejdå åt en älskad vän var verkligen inte rätt. Jag stannade lite extra
länge, bara för att jag inte ville att ögonblicket skulle ta slut. Men
att sen besluta sig för att det var dags att fara hem igen, att gå in i
hagen, krama Natta en sista gång och säga hur mycket jag tyckte om
henne, att hon ska vänta på mej.. Tårarna började rinna där i hagen
under tiden jag kramade Natta. Jag grät hela vägen hem i bilen och
fortsatte när jag kom hem. Det sista minnet jag har av Natta är att hon
går i hagen, nöjd och glad. Äter gräs och kliar Amadeus. Ett fint minne
och jag är ändå glad att hon fick sluta medan hon ännu var helt okej,
innan hon blev riktigt dålig.
 |
| Min allra sista bild på Natta. |
Morgonen 22 augusti var hemsk. Jag skulle jobba, visste att Natta skulle
dö där en åtta-tiden nångång. Gick och tittade på klockan hela tiden.
Jag hade precis hunnit till jobbet när jag fick meddelandet av Sari -
Natta är borta, allt gick bra. En och en halv timme senare kommer
meddelandet om att Natta är begraven hemma i Katternö i sin hage. Jag
for dit på kvällen, lade ett ljus och en ros på graven. Kändes konstigt
men ändå ganska skönt att äntligen var det över, inget att behöva oroa
sig för. Natta är tillbaka på Kassa, nästan på samma ställe där jag såg
henne för första gången. De åtta åren började och slutade på samma
plats, nästan på samma datum. Cirkeln är sluten.
 |
| Nattas grav, 22.8.2013 |
Natta hade alltid lite speciella saker för sig. En av de saker jag minns
bäst är när hon fortfarande stod vid Kassa, när man gick ut för att
hämta in henne från hagen. Om man var för långsam på vintern kunde hon
komma in själv, men då fick man gå och hämta grimman och grimskaftet
från hagen efteråt. Ganska ofta stod hon vid grinden och väntade, och
hälsade på en med ett djupt gnägg. Ibland gick hon och betade långt bort
i hagen. Då behövde man bara ropa "Nattaaa", för att hon skulle lyfta
på huvudet, gnägga, dra igång i världens spurtgalopp (ofta med
bakutsparkar), galoppera i full fräs till grinden och sen tvärnita för
att se glad och gosig ut. Sen var det bara att hålla fram grimman, Natta
stoppade snällt ner huvudet och så gick man in.
På något sätt hoppas jag att Natta väntar på mej nånstans, för att jag
nångång ska få träffa henne igen, nånstans. Få ropa "Nattaa", höra ett
gnägg och sen att hon ska komma galopperande emot mej, lika glad som
vanligt och vara redo för nya äventyr.
 |
| Maj 2009 |
Ett stort tack till Natta för allt jag har lärt mej och allt roligt vi
haft. Tack till Annika för att vi fick chansen att lära känna den
fantastiskt härliga personlighet Natta var. Tack till Lola och Sari för
bilderna, alla roliga stunder, hjälpen och stödet när saker och ting
inte gått som man tänkt, alla fina minnen och påminnelserna över när
allt hänt. Snart fortsätter vi med nästa häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar