Det tar sig!

Hade problem med att hitta nån passande bild. Det har blivit lite fotat den senaste tiden kan man minst sagt säga, så det är bara att gräva i lagret efter nånting som är lite ditåt - en 2 ½ år gammal bild på Natta får duga!

Hur som helst. Idag har jag jobbat och ridit, typ. Eller det har nu varit den huvudsakliga underhållningen idag. Det var kul att komma sig upp på hästryggen. Borde försöka komma mig och rida 2 dagar i veckan åtminstone.. Det vill lite bli så att det bara blir en dag. Vi är flera stycken som hjälps åt att rida/sköta Joppe och Menta, så vi har delat upp dagarna mellan oss så att det inte ska behöva ställas så mycket vem som far vilken dag. För min del är det tisdagar, fredagar och lördagar som det är fritt fram. Har blivit lite så att jag har farit på tisdagarna, men nu beror det ju på lite hur man jobbar också. Tar det lite eftersom när man vet tiderna. Hinner knappast fara nånting nu före nästa helg.. Jobbar lite underliga tider den här veckan så det är svårt att passa in ridandet. Ny fart sen efteråt bara!

Var och rida i terräng med Lena och hästarna en kort sväng idag. Det har bara blivit så att jag alltid rider Joppe och Lena tar Menta. Men det går så bra så, jag är nöjd med att rida Joppe och vi börjar känna varandra lite bättre hela tiden! Nu har det äntligen lossnat lite för mej hur han ska ridas. Sånt är alltid så kul! Lena tipsade mej om att när vi svänger hemåt (=Joppe får sketabråttom och kan knappt tänka sig att skritta ordentligt) så kan jag ta skänkelvikningar längs vägen. Då måste han tänka hur han placerar fötterna och släpper lite på farten framåt istället. Jag gjorde så att så fort han började stressa iväg så fick han ta skänkelvikningar istället. Så fort han saktade ner farten fick han bara gå rakt fram utan att jag behövde ta i tyglarna. Sen när Joppe började ha för mycket fart på igen fick han ta mera skänkelvikningar. Han fattade ganska snabbt att det nog var smartast och bekvämast att skritta ordentligt och inte stressa. Efter ett tag och i ganska god tid innan vi kom till stallet kunde han skritta i lagom takt på lång tygel. Success! :) Det här ska jag fortsätta med! Det är kul när man märker att det funkar!

Jag tror att Joppes "håsande" beror på att han har blivit van att så fort han far hemåt så får han springa. Jag tror att de andra som rider honom gärna släpper honom att fara för han bjuder bättre framåt. Men jag tycker inte att han ska ånga på som en pansarvagn varenda gång man svänger hemåt. Fast jag tror inte att det ska bli något problem att fortsätta nu när vi har hittat en bra grej som funkar.