Är inne på andra veckan semester nu och jag njuter. Så skönt att bara hinna vara, inga tider att passa och bara få göra det man känner för. Inga måsten. Få rensa hjärnan och varva ner. Börjar inse hur stressad jag varit under våren, jag har bara kört på och jag tror det börjar bli dags att ändra på nånting. Så här kan jag nog inte fortsätta i längden, det går inte. Och jag tror jag vet var felet sitter.. Men får ta tag i det vartefter bara, inget jag kan göra nånting åt sådär precis just nu.
Har varit mycket i stallet den senaste tiden, eller efter att jag kom hem från Stockholm. Härliga dagar i Sverige och precis vad jag behövde. Med Tintin går det bra, nu har det igen blivit en paus lite längre än jag tänkt men så vadå.. Vi har inte bråttom nånstans. Tintin har fått vara på bete dygnet runt och har ätit upp sig lite, vilket nog behövdes. Provade faktiskt Linus gamla dressyrsadel på honom men den passade inte, vilket jag nog hade räknat med. Så den sadeln ska jag sälja och så köper jag en annan åt Tintin sen senare när han musklat sig lite mera. Njuter av att vara i stallet och bara vara. Det är mitt må-bra-ställe. Kan bara stå och titta på hästarna. Mindfulness till max.
Fick igen (andra gången på lite mer än ett halvår) en påminnelse om hur skört livet är och hur snabbt allt kan ändras. Man ska verkligen inte ta nånting för givet eller någon person för givet heller. Är så tacksam att det gick bra den här gången också. Man ska ta vara på sin familj, sina vänner och andra viktiga personer, livet kan ändras på en sekund.. Därav dessa filosofiska tankar denna kväll. Är man nöjd med hur man har det just nu eller kör man bara på i gamla hjulspår.. Finns det nånting man inte är nöjd med så ska man ändra på det. Och jag tror det räcker nu, jag vill inte bara måra på och köra slut på mej och allt bara ska ställas efter nån annan.. Jag måste fundera på vad jag vill och inte bara vara snäll jämt och rätta mej efter alla andras tider och planer. Jag vill också kunna planera saker och ting, inte alltid behöva säga kanske, måste se, måste kolla hur det passar. Vill kunna säga jamen visst, jag kommer, kunna veta att då går det. Inte bara kanske. Livet är för kort för bara en massa kanske och väntande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar