Idag är det ett år sen Natta avlivades. Det känns på ett sätt länge sen, på ett sätt inte. Jag saknar henne fortfarande jättemycket, men det går i perioder. Jag har sakta men säkert ställt in mej på att jag så småningom nog hittar en ny häst som jag kan tycka om lika mycket som jag tyckte om Natta. Livet går vidare så att säga. Jag jämför fortfarande alla hästar med henne. Det kommer jag nog antagligen alltid att göra. Blir så glad när man träffar på nån annan häst som på något vis påminner om henne. Finaste Natta-skråtten kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat. Jag är säker på att du har det bra där i hästhimlen. Hoppas du väntar på mej nånstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar