Spänningen stiger..

Googlebild

Gah. Just nu är jag så nervös att jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Ska så småningom iväg och kolla/prova två hästar i Staraby som en söker medryttare åt, en finnhäst och ett äldre halvblod. Låter helt bra på beskrivningen som jag fick. Har ingen aning om varför jag är så otroligt nervös bara..

Var en sväng till Jeppo och rida igår. Vi hade med kameran också så nu har jag lite nya ridbilder att visa bara jag plockar åt mig bilderna från Lolas kamera. Vi red en lite kortare men mer effektivt igår, mest Lola. Det var "dressyr" på gräsängen, i gräs som visst hade hunnit växa sig betydligt längre än vad vi trott. Brazilia tyckte det var jättekul att få gasa lite! Tur att Lola vågar rida med mer fart än jag. Jag red bara en liten stund till sist, lite trav och lite galopp så nu har jag provat att galoppera lite mer ordentligt med Brazilia också.

Men jag har blivit så osäker och feg i ridningen nu igen.. Det kommer sånadär perioder för mig med jämna mellanrum. Det är nånting som har kommit den senaste 1 ½ månaden, det går bra att mysa på i skritt men vissa dagar är jag så fegis att jag knappt travar, ännu mindre galopperar. Det är nånting.. Det har inget med Brazilia att göra, för hon är så otroligt snäll och jag vet ju att hon inte far iväg nånstans. Det är bara nånting som har ploppat upp ett varv nu igen. Det ska väl gå om så småningom.. Det har inte hänt nånting när jag har ridit heller, inte ens varit nära. Jag är inte rädd för att falla av utan det är mer det att jag blir så osäker (vet inte om jag är rädd heller) när det känns som att hästen ska fara iväg utan att jag har kontroll över farten. Det är jättelänge sen nånting sånt har hänt och jag har ridit mycket efter det också. Blä.. Det förstör lite hela glädjen med att rida när det känns så. För jag tycker faktiskt att det är jätteroligt när det inte är nånting sånt här som spökar för mig.

Idag är det annars ett år sen jag sa hejdå åt Natta. Imorgon är det ett år sen. Ett helt år utan Natta..